En sida ur någons dagbok.

 

Kära dagbok,

Idag fick jag en känsla jag aldrig fått innan. Det var som om mitt hjärta hoppade till två gånger. Hela blodomloppet gick i otakt. När han kollade på mig blev hela min kropp varm, även om det var snöfall utanför.  Alla mina kompisar satt omkring mig och lyssnade på läraren men jag kunde inte koncentrera mig.


Kära dagbok,

Kanske är jag galen men jag kunde inte låta bli. Jag var bara tvungen att se vad som hände på andra sidan om den där jobbiga läraren. Fast nu i efterhand kanske jag inte skulle gjort det. För där satt hon. Med sina klarblåa ögon koncentrerat på läraren men just den sekunden som jag ändrade fokus ändrade hon också sitt.


Jag ångrar det, nej det gör jag inte alls. Jag är ju den coola tjejen. Jag borde klara av lite känslor. Ändå är jag extremt nyfiken om han kände samma känsla. Kanske han bara skulle blinka till och läraren hade rört på sig så han såg fel. Nej, det kan inte vara möjligt. Läraren stod ju still hela genomgången.


Att vi har skrivit saker till varandra på chatten, kanske inte betyder någonting för henne. Jag är säker på att jag bara är någon som underhåller hennes vardag, en av alla hennes fyrahundratjugotvå vänner. Och ja, jag har kollat upp det. Jag trodde aldrig att jag skulle bli som mina killkompisar och kolla upp det.




Vi har ju faktiskt skrivit till varandra. Men aldrig tittat varandra i ögonen. Det är kanske det som behövs för att förstå sig på känslor. Bara genom att tänka på honom får jag fjärilar i magen. Hur ska jag kunna berätta detta för mina vänner?




Detta skrev jag i åttan till skolan, tack vare Julia så publicerar jag det här. Hon ger mig så mycket kraft och mod, tack! Ni får gärna skriva lite kritik och vad ni tycker om att jag lägger upp texter på bloggen.

Kommentarer
Postat av: Tora

Wow. Otroligt fint. Skriv mer! Lägg upp mer!

Du skriver lika fint som du ritar Sonia. Shit vilken talang du har!!

2011-11-27 @ 22:09:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0